Jag står bakom er, Fatemeh & Co.

Augusti börjar närma sig sitt slut och de flesta har återvänt till sina arbetsplatser och skolor. För en del är det allra första gången de går till skolan. Andra har nu avslutat sitt allra sista riktiga sommarlov, om mindre än ett år kommer de att stå på skolgården och sjunga om den ljusnande framtid som är deras. De är medborgare i konungariket Sverige och kan därmed känna sig säkra på att framtiden är ljus, att den är deras. Såklart de kommer möta motgångar, en del större än andra, men som medborgare i Sverige kan de ändå räkna med att ha ett starkt socialt skyddsnät som fångar upp dem om de skulle falla alltför hårt.

Augusti börjar närma sig sitt slut och sen ett par veckor tillbaka sitter en skara ungdomar på Mynttorget utanför Kanslihuset i Stockholm. De flesta av dem är inte medborgare i Konungariket Sverige. De har inget socialt skyddsnät som fångar upp dem när de snubblar. De är flyktingar. Av många är de helt oönskade. Det är ungdomar som ställer sig frågande till hur Migrationsverket kan utvisa människor till Afghanistan, när Utrikesdepartementet samtidigt starkt avråder svenska medborgare att resa dit. Det är ungdomar som kräver det enda rätta, det enda rimliga; Att utvisningarns av barn och unga till Afghanistan ska stoppas!

Till Sveriges Radio1 har Migrationsverket lämnat följande kommentar som svar på ungdomarnas krav:

”När det gäller säkerhetsläget följer Migrationsverket hela tiden utvecklingen i Afghanistan, och deras bedömning är att läget i landet är allvarligt och att det har försämrats det sista året. Men det finns fortfarande stora skillnader mellan olika delar av landet och deras bedömning är inte att konflikten nått en nivå där den drabbar alla i hela landet, alltså den nivå som krävs för att alla som kommer därifrån har rätt att stanna.”

Och ja, de har antagligen rätt i att inte hela Afghanistan är ett helveteshål. Men… Dessa ungdomar som kommit hit har genomgått en resa på över 700 mil, och det knappast på ett bekvämt Business Class-säte på ett modernt flygplan. De har flytt bort från sina familjer, sin släkt, sina vänner, hela sina liv. De har förmodligen genomlevt och sett saker som vi inte ens kan föreställa oss.

Tror ni på fullaste allvar att de hade gjort det om de inte ansett att läget i deras hemland var helt outhärdligt, att det i nuläget inte finns en tillstymmelse till ”en ljusnande framtid” där? Tror ni att deras familjer hade låtit dem åka, om de nu ens har någon familj kvar, om de inte fruktade för sina barns liv, för deras framtid?

Hade ni skickat iväg er 15-åring på en sådan resa, mot ett helt okänt öde, om ni verkligen inte såg något annat val?

I Sverige har FN:s Barnkonvention gällt sedan nästan 30 år, sen 1990. I Barnkonventionen2 står det bl.a. att alla barn har rätt till liv, till lek, utveckling och överlevnad. De har rätt till yttrandefrihet, till sjukvård och till ett drägligt liv, bland mycket annat.

Med barnkonventionen i bakhuvudet blir det ännu mer obegripligt, ännu mer barockt, att vi överhuvudtaget kan tänka tanken att utvisa  barn och unga till ett land som Afghanistan. Det är helt åt helvete, rent ut sagt

 

Efter en attack från Nordisk ungdom flyttade sittstrejken. Ungdomarna sitter nu på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm, men strejken har också spridit sig ut över landet, till skolor och till andra torg. En av talespersonerna för de strejkande i Stockholm, Fatemeh Khavari, säger ”Vi kommer inte att sluta. Vår strejk är historisk och vi kommer aldrig ge upp innan utvisningarna stoppas. Hur länge vi strejkar är upp till politiker och Migrationsverket, det är dem som ska ge oss svar.”3

Jag hoppas av hel mitt hjärta att du har rätt, Fatemeh. Jag hoppas att ni har orken, att ni har styrkan, att hålla ut. Att fortsätta kämpa. För ni har rätt. Ni är så oändligt välkomna hit till Sverige, till detta fantastiska land. Tillsammans kan vi bygga en ännu bättre framtid, ett ännu bättre land. För alla.

Ni som anser att det är lämpligt att utvisa barn och ungdomar till Afghanistan kan själva ta era familjer och flytta dit, ni lär VÄLDIGT snart upptäcka att det inte är så kul som ni tycks tro…

 

 

1 Ungdomar strejkar mot avvisningar till Afghanistan

2 Barnkonventionen

Sittstrejken på Medis får förlängt tillstånd

Talesperson: Sittdemonstrationen sprids till Stockholms skolor 

Sittstrejken mot utvisningar till Afghanistan sprider sig

Sandra Fogelberg, sammankallande och migrationspolitisk talesperson i Grön Ungdom, har i SvD skrivit en kanonartikel på samma tema som den här:
Grön Ungdom: Vi ger oss inte förrän de får stanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: