Men om man tror att infektioner kan botas med bandage…

I går beslutade Vellinge kommun att förbjuda tiggeri i de centrala delarna av kommunen. Redan 2011 försökte Sala kommun införa ett liknande förbud, men det blev sedan stoppat utav Länsstyrelsen. Ordförande för kommunstyrelsen i Vellinge, Carina Wutzler (M), säger sig vara beredd att föra frågan vidare till domstol om en liknande situation skulle uppstå hos dem.

Anledningen till förbudet säger hon kommer från att såväl en del affärsinnehavare samt en del privatpersoner anser att de känt sig påhoppade och hindrade från att gå in i butikerna, samt att en del av tiggarna tydligen uträttar sina naturbehov i anslutning till platserna

”Men om man tror att infektioner kan botas med bandage är man lika dum som strutsen när skräcken griper tag”

Sjöng Björn Afzelius i låten Doktor Hjälplös från 1976. Låten handlar inte om tiggeri men just den frasen passar bra in även i det här sammanhanget.

Till TT säger Wutzler:

”Jag är medveten om att det är en svår fråga, men jag tror inte att vi bekämpar fattigdom genom att tillåta tiggeri”

Ja, jag håller med om att tiggeri är ett problem. Ja, jag håller med om att tiggeri knappast kommer att lösa världens fattigdom. Ja, jag håller med om att det kan skapas sanitära problem om platser som inte är tänkta att brukas som toalett frekvent används som det. (just det problemet är dock faktiskt extremt lätt att lösa)

Men det är då fan inte tiggarna som är problemet.

Problemet är de bakomliggande samhällsstrukturerna som tvingar människor att ge upp sin allra sista uns av värdighet genom att sätta sig på gatan och tigga.

Enligt Stockholms stadsmission är merparten av de som kommer hit till Sverige och tigger romer från Rumänien. De skriver:

”För dem är tiggeriet ett desperat försök att försörja sig själva och de familjer som ofta är kvar i hemlandet och lever långt under existensminimum. Ofta lämnar man barn och familj kvar i hemlandet.”

Går man in på Globalis.se, en sida skapad av FN, kan man läsa att Rumänien är ett av Europas allra fattigaste länder, med hög korruption och enorma sociala skillnader. Av landets drygt 20 miljoner invånare är ca 2,5 % romer. Många av dessa är papperslösa och lever i samhällets marginaler. Den sociala statusen är som följd väldigt låg och trakasserier hör till vardagen för romerna.

SVT skriver att arbetslösheten för romska män i Rumänien ligger på 28 %, jämfört med det nationella genomsnittet på ca 7 %. För kvinnor är siffran ända uppe i 43 %. En tredjedel av de rumänska romerna lever i slum eller i fallfärdiga hus och så mycket som 80 % saknar tillgång till avlopp. Och i motsats till vad flertalet verkar tror så är det vare sig stora internationella ligor som samordnar tiggarna och snor åt sig pengarna, inte heller blir man rik på att tigga, inte i svenska mått mätt i alla fall. I genomsnitt kan en tiggare tjäna mellan 20 till 500 kr om dagen, d.v.s. mellan 600 till 15000 i månaden. Som jämförelse tjänar en svensk år 2017 i genomsnitt drygt 24 000 kr i månaden.

Att förbjuda tiggeri kommer inte lösa de problem i Rumänien som får dessa människor att i ren desperation resa tvärs över den europeiska kontinenten, precis lika lite som ett bandage kommer att läka ett kraftigt infekterat sår. Vi kanske slutar märka av det, men problemet kommer likafullt att finns kvar. Risken att det kommer förvärras med tiden är också ett reellt faktum som vi måste ta hänsyn till. Är det inte bättre att agera nu, än att vänta tills situationen blivit tusen gånger värre?

Till SR säger Wutzler:

”Det här är ju inte ett svenskt ansvar eller ett kommunalt ansvar, att ta hand om andra EU-medborgare som tillfälligt kommer hit” 

Nej, enligt rådande svenska och europeiska juridiska lagar har vi inget sådant ansvar. Det är istället en fråga om moral och solidaritet. Om ens egen rättskompass, vad man anser är rätt och fel.

För mig är det självklart att vi ska hjälpa de som är behov av hjälp. Oavsett deras ålder, kön, etnicitet eller nationalitet. Vi är medborgare i ett av de länder som räknas som ett av de bästa i världen. Det är, enligt mig, vår skyldighet att hjälpa till.

Så istället för att leka strutsar som sticker huvudet i sanden så fort de ställs inför något skrämmande, något obehagligt, föreslår jag att de styrande inom kommun, landsting, stat och EU tar tag i problemen på allvar och ser till att lösa dem. Det är det ni är valda till, det är det vi betalar er lön för. Jag vet att det inte kommer bli lätt, jag vet att det kommer att ta tid. Men det är fullt möjligt bara vi börjar på allvar att agera. Och ja, jag vet att det redan nu finns fantastiska personer på alla nivåer som kämpar för det här. Men det behövs så otroligt många fler.

Lika lite som vi har valt att födas, växa upp och åldras i Sverige, i rikedom och välfärd, lika lite har de valt att födas, växa upp och åldras i fattigdom och utanförskap. Vi som drog turlotterna i livets lotteri är skyldiga de som drog nitlotterna att göra allt i vår makt för att hjälpa dem.

Hade ni lämnat er familj, rest tvärs över Europa till ett totalt främmande land för att i bister vinterkyla sitta utanför en enslig butik och hoppas på att någon ska visa så pass stor barmhärtighet att de slänger åt er några kronor de råkar ha liggande i jackfickan, om ni verkligen inte såg någon annan utväg? Om ni verkligen inte hade något annat val?

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: