Cirkus Sveriges Regering

Cirkus Sveriges Regering kan väl ingen ha missat? Tänkte väl det. Att våra kära partiledare uppenbarligen inte klarar av att bilda en regering har pinsamt nog blivit alltmer uppenbart under de veckor och månader som förflutit sen valet i september.

För en vecka sen eller så såg jag en artikel som fångade mitt intresse på DN. Jag läste den, tyckte först den var absurd, men den bet sig ändå kvar i bakhuvudet och nu måste jag säga att jag tycker den är genialisk. Vad stod det då i Katarina Lagerwalls artikel? Jo, att talmannens joker kan bli att tillsätta en icke-partiledare som statsminister. Enligt Sveriges grundlag behöver inte statsministern vara partiledare, eller ens riksdagsledamot.

Blir det inte väldigt odemokratiskt? Kanske en del av er tänker, det var i alla fall min första tanke. Men nej, för statsministern och regeringen fattar ändå inga beslut, det gör riksdagen (som vi redan valt). Regeringen styr, och i det politiska kaos som just nu råder behöver vi inte mer politik, utan en ledare! De 22 ministerposterna kan sen fördelas på liknande sätt som riksdagsplatserna mellan partierna. Risk för konflikter i regeringen? Ja kanske, men då är det på tiden att partierna och dess partiledare lämnar sandlådestadiet och ser till att samarbeta som vuxna människor, och för landet Sveriges skull. Inte för deras egen vinning

Ett av namnen som Lagerwall nämnde som tänkbar kandidat i det fallet var Jan Eliasson, en man med mångårig erfarenhet från den diplomatiska arenan. Bland annat var han vice generalsekreterare för FN mellan 2012 och 2016. I mitt tycke är han otroligt lämplig.

Men egentligen bryr jag mig inte om vem det blir så länge hen har rätt erfarenhet och kompetens. Vad jag bryr mig om är att vi reder ut den soppa som just nu råder och inser att det kanske är dags att tänka i helt nya banor när det gäller hur Sverige styrs. Sverige och Världen är inte längre som det var för 50 år sen. Den politiska scenen är mer splittrad och mångfacetterad än någon gång tidigare, liksom samhället i stort. Det behöver inte i något av fallen vara en negativ sak, om vi och våra styrande bara är anpassningsbara. Bortsett från mindre konflikter här och där tycker jag samhället is tort har anpassat sig bra till de förändringar som skett, även om vi fortfarande behöver jobba på vissa områden (t.ex. minska segregationen).

Nu har det kommit till de styrande, nu är det deras tur. För vare sig vi vill det eller ej, så måste vi inse att det behövs en grundlig förändring även på högsta nivå. Att styra landet på samma sätt som för 20, 30 eller 50 år sen när så mycket har förändrats förövrigt är ärligt talat helt absurt.

Kommer våra kära politiker och partiledare klara det? Vi kan alltid hoppas, även om det just nu känns dystert.

 

Här finns hela artikeln för den som är intresserad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: