Du som är som jag. Ge inte upp.

Jag hade egentligen tänkt publicera lite reflektioner från min senaste resa men efter att ha läst en nyhetsartikel om att det är idag, på nyårsdagen, flest personer begår självmord, publicerar jag den här texten jag haft liggande ett tag istället. Den andra kan vänta.

Du som är som jag. Det är till dig jag skriver. Du som alltid kämpat för att vara bäst, för att det är den enda anledningen till att folk skulle kunna gilla dig överhuvudtaget. Eller ja, det är i alla fall vad du tror.

Jag vet att du inte kommer tro mig. Kanske på ett intellektuellt plan, men det kommer inte tysta demonerna i ditt inre som alltid piskar dig till att fortsätta även när din kropp skriker efter vila, efter ro. Demonerna som 24 timmar om dygnet skriker att du är oduglig, dålig, inte värd att älskas, att du är ful, äcklig, korkad och att du borde vara tacksam om någon ens står ut med att titta på dig, än mer om de klarar av att vara i din närhet någon längre tid. Och en miljon andra saker.

Du är omgiven av personer som bevisar motsatsen. Som hela tiden försöker övertyga dig om att du visst är värd att älskas, att du är smart, duktig, snygg och rolig. Familj, vänner, kollegor, lärare. Men det räcker inte för att tysta dem. Demonerna, som likväl fortsätter överrösta allt det där positiva. Och på kvällarna och nätterna, när du är helt ensam, när allt det där positiva tystnar. Det är då de får övertaget.

Du som är som jag. Det är till dig jag skriver. Hur många nätter, dagar, kvällar och morgnar jag stridit mot dem, mot demonerna, vet jag inte. Jag vet bara att jag alltid har vägrat låta dem att vinna.

Ända tills jag en dag vaknade och insåg att jag inte kan nöja mig med det, med att låta det gång på gång stå oavgjort. Jag insåg att jag måste vinna för gott. Att jag måste tysta dem en gång för alla.

Jag vet inte när det hände, eller varför, utan det var snarare en långsam process där det bit för bit gick upp för mig, ända tills min kropp och sinne till slut skrek att det var nog. Att jag hade fått nog. Att jag inte ville leva på det där sättet längre. Med en konstant klump i magen, ångest i halsen och stressen som en naturlig del av själva blodomloppet och självföraktet som genomsyrade allt jag gjorde.

Du som är som jag. Det är till dig jag skriver. Ge inte upp. Det kan tyckas meningslöst och övermäktigande, men det som väntar på andra sidan gör det så värt det. Ge inte upp. Att säga att livet är fantastiskt kan tyckas som ett hån, jag vet det alltför väl. Men det är likväl sant. Livet är helt jävla fantastiskt underbart. Så snälla, ge inte upp.

Tillåt dig själv att vila när din kropp säger det. Oavsett hur mycket du har att göra, och oavsett vad andra tycker om det. Våga göra dom där sakerna som du så gärna vill, men som skrämmer skiten ur dig. Våga dansa, även om du precis som jag är helt värdelös på det. Våga skratta. Våga krossa murar och barriärer.

Lär dig acceptera att du inte kan vara bäst på allt och att det faktiskt är okej att bara göra saker för skojs skull ibland. Tillåt dig själv att tro på dina vänner och på din familj när de säger att du är bra som du är, att de gillar dig.

Du som är som jag. Det är till dig jag skriver. Kanske tycker du att jag är ännu en sån där överentusiastisk optimist? Det är jag inte. Jag vet att det i början kan verka helt omöjligt, men med steg för steg (hur små de än är) så kommer man till slut nå de där dagarna då man bara går runt och ler bara för att allt känns så underbart, ungefär som barn gör ibland. Och just för att man vet hur motsatsen till det känns, så uppskattar man det ännu mer.

Du som är som jag. Det är till dig jag skriver. Jag har inte vunnit helt än. Det kanske jag aldrig kommer göra. Vissa dagar är jag tillbaka på ruta ett igen. Och det är helt okej, inse det! Det är helt okej att ha dagar då man mår rent för jävligt, bara man inte tillåter sig att stanna där.

Du som är som jag. Det är till dig jag skriver. Ge inte upp! Det finns så oändligt mycket som det är värt att kämpa för. Kom ihåg det! Kom ihåg att du är fantastisk.

 

Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd.
Svenska föreningen för psykisk hälsa
BRIS.116 111,  Vuxentelefon: 077-150 50 50.
Röda korset. Telefonjour: 0771-900 800.
Hjälplinjen: 0771-22 00 60.
Jourhavande präst: Nås via 112.
Föräldratelefon: 020-85 20 00.
Självmordslinjen: 90101
Jourhavande kompis: 020-22 24 44.
Telefonjouren: 08-34 58 73.

En tanke på “Du som är som jag. Ge inte upp.”

  1. Pingback: 13 reasons why

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: