13 reasons why

Två år har gått sen första avsnittet av ”13 reasons why” släpptes i mars 2017. Snart har den tredje säsongen premiär. Man tycker att den borde ha slutat väcka debatt vid det här laget, men nej. Senast ut är en mamma i Storbritannien vars 12-åriga dotter tagit livet av sig efter att ha tittat på serien med sina vänner, därav vill mamman nu serien ska bannlysas eftersom hon anser att den ”uppmuntrar barn till självskador”.

Ursäkta, VA?!

1: Låt för helvete inte era barn se serien!
2: ”13 reasons why” uppmuntrar inte till självskadebeteende. Den uppmuntrar inte till självmord. Lika lite som vilken film som helst om t.ex. andra världskriget uppmuntrar massmord och förintelse av en hel folkgrupp. ”13 reasons why” är en gripande och smärtsam skildring av vad som kan driva en person som är alldeles i början av livet till att  fatta det drastiska beslutet att istället avsluta det.

I mitten av 1600-talet uppfann, om det nu är rätt ord, advokaten Hippolytus de Marsilis den s.k. Vatten (dropp) tortyren. Principen är enkel. Offret spänns fast så att hen inte har en chans att röra sig och sen på utvalt ställe (ofta pannan) droppas vatten. Från betraktarens synvinkel ter det sig inte särskilt jobbigt eller märkvärdigt, ”vaddå då, det är ju bara lite vatten?”, men för offret blir det snart fruktansvärt plågsamt och det dröjer inte länge innan de gör i princip vad som helst för att undkomma smärtan.

Det Hannah Baker, huvudpersonen tillika den som tar livet av sig, går igenom följer ungefär samma princip. Var sak för sig kanske inte är jättemärkvärdig, men när det följs av nästa händelse, och nästa och nästa, och nästa… Ja ni förstår vad jag menar, då blir det outhärdligt till slut. Hon försöker be om hjälp, men från omgivningen möts hon av oförstående och avfärdande. ”Vaddå då? Det är ju bara ett skämt?”. Det som för omgivningen ter sig bagatellartat och avfärdas som tonårsstrul blir snart så överväldigande och så smärtsamt för den drabbade, för Hannah, att hen gör i princip vad som helst för att undkomma smärtan.

Minns ni era egna tonår? Jag skulle tro att det är många med mig som instämmer i att man inte skulle vilja återvända dit för alla pengar i världen. Allt var på liv eller död, och gråzoner fanns inte. Det som man idag skrattar och rycker avfärdande på axlar åt var då mer än tillräckligt för att vända upp och ner på hela ens värld.

Vet ni hur det känns när folk skrattar och viskar bakom ryggen på en? Förmodligen har vi alla upplevt det, men vet ni hur det känns när det händer dag efter dag? Vecka efter vecka? Förhoppningsvis inte. Vet ni hur det känns när ens absolut bästa vän vänder ryggen åt er? Jag hoppas inte det, för den smärtan och förvirring som det innebär önskar jag inte min värsta fiende. Vet ni hur tärande ensamhet är?

De flesta, tack och lov, vet inte detta. Och det är därför ”13 reasons why” i sin brutala, smärtsamma ärlighet är så viktig. Den påminner oss om hur jobbiga tonåren är, och visar konsekvenserna av utanförskap för dem som inte vet vad innebär. Den visar oss att det som kan te sig som en enstaka obetydlig droppe för en person, är den tusende för en annan och det som slutligen driver hen över kanten.

Den visar att de vuxna som finns runtomkring tonåringar måste våga vara jobbiga, måste vara tjatiga och måste våga sig lägga sig i. Inte för att döma, bestraffa eller dra någon form av moralpredikan. Det är verkligen det sista man behöver, vi måste vara tillåtna att göra misstag. Det är så vi lär oss. De vuxna måste våga sig blanda i för att ge stöd, trygghet och visa vägen när man tappat riktningen.

Den visar också hur otroligt viktigt det är att prata om psykisk ohälsa, för det är precis som min stora idol Kenneth Gärdestad sa: ”Skammen att vara psykiskt sjuk, dödar den som inte orkar”. Hur smärtsamt och obehagligt det än är måste vi våga prata om det, för det kan rädda liv. Och det är därför jag tycker förslagen om att bannlysa ”13 reasons why” är så fruktansvärt absurda, för det skulle vara ett otroligt stort steg i fel riktning.

”13 reasons why” uppmuntrar inte till självskadebeteende. Den uppmuntrar inte till självmord. Den visar tvärtom att vare sig självmord eller att skada sig själv är lösningen.  Det är en fantastisk serie som jag uppmanar alla VUXNA att se. Men herregud, låt inte era barn titta på den! Alkohol, droger, grafiska sex-, våldtäkts- och självmordsscener är absolut inget ett barn ska titta på!

”Suicide is a permanent solution to a temporary problem”

“Suicide doesn’t end the pain. It just passes it on to someone else

Jessica, 12 tog sitt liv efter populära Netflix-serien

Du som är som jag. Ge inte upp.

Mind – Självmordslinjen

Här kan du chatta eller ringa till om du har frågor och funderingar: http://www.mind.se

Nationella hjälplinjen

Ring 0771-22 00 60. Alla dagar 13-22.

Jourhavande medmänniska

Tel: 08-702 16 80. Alla dagar 21-06.www.jourhavande-medmanniska.se

BRIS vuxentelefon

Tel: 077-150 50 50. Måndag-fredag, 09-12. Aktuella öppettider på http://www.bris.se

BRIS – Barnens hjälptelefon

Tel: 116 111. Aktuella öppettider på http://www.bris.se.

Svenska kyrkan

Svenska kyrkan har jourhavande präster man kan prata med alla dagar mellan kl 21-06. Ring 112 och be om att bli kopplad.

SPES telefonjour

Tel: 08-34 58 73. Alla dagar 19-22. SPES telefonjour finns för dig som är närstående till någon som tagit sitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: