Den eviga kampen mellan generationerna

När vi var små talade ni, de vuxna, om alla de regler som vi skulle rätta oss efter. Vi skulle absolut inte slåss, för våld löser definitivt inga konflikter. Däremot ska man alltid dela med sig till de som inte har och alla ska få vara med och leka. Ni sa även att det är fult och elakt att sprida skvaller, baktala folk och att mobbas. Bland annat.

Sen gick åren, vi växte upp och det där ni sagt fanns hela tiden inpräntat i bakhuvudet på en. Det, liksom många andra saker, utgör grunden för hela ens livsfilosofi. Självklara saker man inte ens tänker på.

Tills man en dag som vanligt bläddrar i någon av de där stora dagstidningarna och läser om ett nytt krig, en ny konflikt, i något land långt borta. Långsamt går det då upp för en att trots att ni sa att våld är fel sätt att lösa bråk, så verkar det vara det självklara sättet att försöka lösa många av de konflikter som finns i världen idag (och så har det nog egentligen alltid varit). Men istället för en rultig treåring som kastar sand på sin kompis, eller dänger spaden i huvudet på hen, så är det fullvuxna män som, istället för sand, skjuter kulor och släpper bomber över varandra. Eller just det, inte ens det. Makthavarna, de styrande, klarar sig oftast undan. Det är civilbefolkningen som får ta emot dessa skurar av hat och våld. Det är barnen, kvinnorna, de gamla, och männen som får ta konsekvenserna av att de styrande inte kan hålla sams.

I samma veva inser man att trots ert fina prat om att alla är lika värda, att alla ska få vara med och leka och att man ska dela med sig till de som inte har, så är det inte så det funkar i praktiken. 60 miljoner människor är idag på flykt världen över enligt FN. Från svält, krig och förföljelser. Det är den största flyktingkatastrofen sen Andra Världskriget.  Men istället för att samla våra resurser och göra allt vi kan för att hjälpa dessa människor vänder vi i västvärlden ryggen åt merparten av dem. Säger att vi inte har plats och råd. Det gäller inte alla förstås, det finns fantastiska personer och organisationer som kämpar för dessa människors rätt till ett värdigt liv, men alltför många väljer den enkla vägen. Att vända ryggen till. Dessvärre tillhör många av de som innehar den egentliga makten, västländernas ledare, den senare gruppen…

Samtidigt så äger 8 stycken, ÅTTA STYCKEN, lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning gör tillsammans enligt en artikel i SvD i januari 2017. På jorden bor det nästan 8 miljarder just nu.

8 st. VS. ca 4 000 000 000.

Enligt samma artikel lever 1 av 10 på mindre än 2 dollar om dagen(=16 kr).

Det säger väl sig självt att något är otroligt, väldigt fel?

När man sen bläddrat förbi nyheterna kommer man till nöjessidorna i tidningen. Och ärligt talat, är det inte det som till 90 % står där bara rent skitsnack och skvaller? För vem bryr sig egentligen om AA förlorat 20 kg i vikt eller om XX knullat med YY, som egentligen är tillsammans med ZZ som enligt anonym källa setts snorta kokain på restaurangs HH toalett. Och just det, PP har tydligen fått böter för fortkörning. På TV på bästa sändningstid kan man dessutom se vuxna människor mobba varandra. Då är det plötsligt okej, för då räknas det som underhållning.

De vuxna, de gamla, förfasar sig över hur våldsamma ungdomarna är, hur grova vi är i språket och hur uppstudsiga vår attityd är. De fördömer musiken vi lyssnar på, filmerna vi ser och kläderna vi bär, sättet vi umgås med våra vänner. Precis som de äldre antagligen alltid gjort över de unga.

Men vad förväntar ni er? Vi lyssnade på er en gång. Försökte ta till oss det ni sa till oss. Ni var ju de stora, de som visste allt. Såklart att ni hade rätt, trodde vi.

Men efter att insett att det mesta av det ni sagt till oss inte är annat än tomma ord, hur kan ni då tro att vi ska fortsätta lyssna? Klart som fan att vi, på ett eller annat sätt, gör uppror. Det gjorde ni också en gång. Minns ni inte det? Hur det var att vara ung och förbannad på allt? Att känna sig sviken av allt och alla man en gång förbehållslöst trodde på.

Men nej, jag dömer er inte. Jag är egentligen inte arg på er. För antagligen kommer de flesta av oss en dag, liksom ni gjorde, att tappa gnistan till uppror och berätta samma lögner, samma tomma ord för våra barn i hopp om att det kommer göra skillnad. Eventuellt. Men som i stället leder till att även de en dag kommer göra uppror mot oss, och därmed ännu en gång sluta cirkeln.

Men istället för att döma oss, istället för att skaka på huvudet och avfärda oss, eller hånle bakom våra ryggar;

Kan ni inte lyssna på oss? Kan ni inte låta vår glöd hjälpa er att tända eran som sedan så länge falnat? Det finns väl ingen av oss som vill att det egentligen ska vara så som det är nu? Krig, svält, flykt, utanförskap och en uppdelning i ”Vi och Dom”.

Vi här i västvärlden har förmånen att leva i demokratier med stor grad av yttrandefrihet. Om vi går samman, om vi ställer krav på makthavarna och säger att ”nej, vi vill inte ha det så här längre” kan vi förändra världen. Men det går inte om det bara är en liten del som vågar ställa sig upp och göra sin röst hörd medan den stora majoriteten sitter i passiv tystnad och ser på.

De värderingar jag lärde mig som liten ligger fortfarande till grunden för allt det jag idag tror på, allt det jag idag är beredd att slåss för.

Och ja, jag kanske är naiv. Men jag är fortfarande ung, och är det inte ett av ungdomens privilegier att få vara naiv? Att få tro att förändring faktiskt är möjligt, om vi bara kämpar tillräckligt hårt. För om vi inte ens vågar tro, om vi inte ens vågar drömma, om vi inte vågar ha mål och ambitioner, hur ska vi då någonsin kunna förändra någoting alls? Vare sig det är litet eller stort.

För kanske är det vi, de unga, som egentligen alltid har haft rätt när vi säger att det verkligen är möjligt att förändra? Och inte i morgon eller om tio, tjugo år utan idag. Idag är det faktiskt möjligt att förändra världen.

En annan värld är faktiskt möjlig.

Om VI vill.

 

Von Hall, Gunilla. 8 rika män äger lika mycket som hälften av världen. Svenska Dagbladet. 2017-01-16 http://www.svd.se/atta-rika-man-ager-lika-mycket-som-halften-av-varlden (hämtad 2018-03-30)

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: